Under en längre tid har jag alltmer börjat lägga fokus på infrastrukturfrågor kring de svenska kommunikations- och elnäten. Idag har vi kommunikationsnät (såväl som ett elnät), som liknar lapptäcken av lokala monopol i skiftande kvalitet. På de mobila näten har vi inte några monopol. Istället har vi ett flertal parallella nät i bristande kvalitet. Vi lägger enorma summor på att bygga upp bristfällig infrastruktur. Jag tänkte nu berätta för er min vision för att stärka de svenska kommunikationsnäten.
Ägarstruktur
Jag tror på en gemensam plattform. Jag skulle vilja se att en statlig myndighet/bolag ägde samt skötte om utbyggnad, drift och underhåll på mobil-, fiber- och (så länge det behövs) även kopparnätet. Detta bolag ska äga, bygga ut, underhålla och förvalta. Detta bolag, oavsett om det är en nybildad organisation eller en befintlig, ska inte agera operatör på näten. Även om statligt delägda Teliasonera, genom sitt dotterbolag Skanova, äger stora delar av mobil och fibernäten i sverige, anser jag inte dem lämpliga att sitta på dubbla sitsar. Jag anser att staten som oberoende aktör bör äga näten, och att Telia, Tele2, Vattenfall, E.ON m.fl. får fotrvara operatörer på de näten de verkar på.
Finansiering
Statligt övertagande av privatiserad infrastruktur kritiseras emellertid. Det sägs att det skulle bromsa utbyggnaden och bli dyrt för skattebetalarna, men jag vill ge ett nytt perspektiv. Alltför ofta ser vi svart och vitt. Statligt ägande innebär inte per automatik skattefinansiering. Varför inte behålla ett system med nätavgifter. På så sätt kan vi bygga en gemensam och driftsäkrare plattform utan att göra större ändringar i finansieringen, utan att fälla krokben för innovation (ex 5G-mobilnät) och utveckling. Det blir lättare att utforma ett system utifrån samhällets önskemål samtidigt som det kan ges incitament för tekniska framsteg.
Statligt ägande medför även stora fördelarna att pressa kostnaderna på lån.
Fördelarna
Varför bör vi ha en gemensam plattform? Genom att ha ett gemensamt nät kan vi spara pengar. Istället för att bygga parallella nät kan pengarna läggas på att näten når hela landet, att kapacitetsbrister snabbare byggs bort i systemet.
Idag har vi väldigt sårbara nät. En serverkrasch eller en avgrävd ledning kan slå ut telefoni och/eller internet i stora delar av landet. Genom att samarbeta och samfinansiera ett gemensamt nät, kan vi bygga redundans i systemet. Vilket skulle medföra att en avgrävd ledning, en fallen mast eller en trasig server inte medför mer än en mindre lokal påverkan. Går en server sönder ska det finnas en annan server trafiken kan passera genom.
Precis som tåg kan omdirigeras från stambanan till inlandsbanan vid ett rälsbrott, så ska datatrafik och elektricitet kunna finna andra vägar fram när en ledningar eller knutpunkter fallerar.
Ökad konkurrens är också ett resultat av att ha en gemensam plattform. När alla aktörer tävlar på lika villkor, blir det möjligt för nya, mindre aktörer att konkurrera. Genom att separera nätägarna från operatörerna så får vi en marknad som är rättvisare.
Operatörerna
Detta är som sagt inte en fråga om att förstatliga operatörerna för telefoni, internet eller elproduktion. Detta handlar om att separera nätägande och att vara operatör. Detta för att kunna skapa det nät som gör mest nytta för folket inte det som är mest lönsamt på kort sikt, på en marknad där man idag även konkurrerar mellan näten. Kring näten behöver vi samarbete. Jag har inga intressen av att förstatliga operatörerna, dock ställer jag mig fortsatt starkt positivt till att staten fortsatt ska äga sin del av Teliasonera. Dock är det en separat fråga.
Jag anser även att statliga Teracom bör omstruktureras för att undvika de dubbla stolar de sitter på idag. Dubbla stolar som inneburit att de tappat fokus från sitt huvuduppdrag, att förvalta våra master runtom i landet. Istället har bolaget alltmer börjat rikta in sig på att förmedla sina produkter. De har gått från ägare och förvaltare av master till operatörer av fibertjänster. Vi måste separera ägandet från vinstintresset, även inom offentlig ägda bolag.
Kommunala stadsnäten i Kiruna och Pajala är förebilder, för hur de statliga myndigheterna bör arbeta med nationell utbyggnad. Kommunala bolag som enbart äger nätet och som ger täckning till i nästan alla i kommunerna. Genom samarbete via IT Norrbotten kan grannkommuner även samarbeta för att underlätta utbyggnaden tillsammans. Nu på måndag (23/5) fattas även beslutet om Gällivare kommer att följa i Kirunas fotspår och vad det kommer att kosta.
Vi har gjort det förr och kan göra det igen.
I slutet av 1800-talet började den fasta telefonins utveckling ta fart. Ett av de större dåvarande telebolagen ansökte till staten att få bygga ett flertal stamnät i Svea- och Götaland. Efter remiss hos dåvarande Telegrafverket (senare Televerket och numera Teliasonera) kom man fram till att staten själva skulle kunna bygga ett gemensamt nät av högre kvalitet och som omfattar alla. Ett projekt som successivt gav telefoni till hela landet.
För var telefonin något alla fick ta del av. Detta upphörde med 1990-talets avregleringar. Idag börjar vi ha ett lapptäcke till infrastruktur.
Vi har gjort det förr och det är dags att göra det igen. Vi behöver bygga driftsäkra nät, med god kapacitet som når alla.
Vi behöver en rejäl omstrukturering av såväl marknaden som de statliga aktörerna.